Just nu känns det som om det är hundra saker som står på min att-göra-lista. Jag måste handla mat och toalettpapper (som alltid verkar vara slut i det här huset) och näsdroppar då Tilde har blivit dunderförkyld, jag måste lämna tillbaka böcker på bibloteket (akutakut, jag har nog en och en annan böter). Och det ända jag egentligen vill göra är att sätta på mig mina mjukisbyxor, ta av mig BHn och sätta på mig en mysig t-shirt och slänga mig i soffan. Hanna sitter som klistrad framför TVn och serien V. Och nästa vecka är hon borta och ska spendera tid med sin pappa, var tredje vecka är hon där. Även om jag tycker att det är superduper viktigt att hon får spendera tid med sin pappa, så smärtar det alltid när hon måste åka och jag inte får se henne på en hel vecka. Men tiden går fort, och det måste kännas värre för hennes pappa att få vänta två hela veckor innan de får ses. Jag förstår inte hur han klarar av det.

Hanna var så duktig idag! Både jag och Jacob var tvugna att jobba över idag, och hon tog hand om Tilde och Adam hela kvällen tills vi kom hem. Stekte pannkakor, kollade på barnprogram med Adam och spelade spel med Adam. Och tänk, nästa fredag blir hon 15 år. Tiden har gått så otrolig fort. Högst upp på önskelistan står en moppe. Inte oväntat. Svart hårfärg, läpp-piercing och spotify premium har det också varit tjat om jag vet inte hur länge.

- Inte ska du väl pierca dig i ansiktet, Hanna. Du har ju ett så vackert ansikte, gör inte några hål i det, säger jag.

Då himlar hon med ögonen och säger:

- Mamma, det är MITT ansikte. Inte ditt. Jag borde väl få göra som jag vill! Dessutom är det skitsnyggt och Frida och Amanda ska göra det och Daniella har redan gjort det!

Våra diskussioner kan hålla på i evigheter. När började hon tänka själv och ta eget ansvar? Hon håller på att växa ifrån mig, bli vuxen.

Småglinen sover i alla fall. Tilde idag:

- Mamma, vad är det för veck du har i ansiktet?

- Det är rynkor, man får det när man blir äldre och gammal.

- Aha, men du är väl inte gammal?

- Nej då. Inte än.

- Men varför har du rynkor då?
- Man kan få det när man ler och skrattar mycket också.

Tilde blir plötsligt sur och säger bestämt:

- Du ljuger! För min dagisfröken är jättesur och arg HELA tiden. Och hon har ändå en massa rynkor, fast hon inte är så jättegammal!

Min gulliga dotter.

Hade en härlig start på dagen måste jag säga! Gick upp för en timme sedan, åt en god frukost bestående av kesomackor med gruka och en kopp kaffe och ett glas juice. Jag har mitt första möte vid klockan 10.00 och jag bestämde mig för att sova ut lite och få en sund morgon utan stress. Jag har haft en riktigt stressig period på senaste tiden och haft mycket och göra. Det har lett till att jag har varit sur och otrevlig mot min familj och inte haft tid till att göra roliga saker. Det är inte sunt.

Jacob gick upp med barnen vid 7-tiden och sjussade till dagis, förskola och skola. Stackarn har vridit och vänt på sig hela natten. Han har aldrig varit en sådan som sovit bra. Somnar sent, sover dåligt och vaknar tidigt. Till skillnad från mig som sover som en stock, varje natt. Dock med mardrömmar.

Hanna är ansvarig för både barnpassning och matlagning ikväll. Två bekymmer ur världen. Hon är underbar.

Nu ska jag hoppa in i duschen. En hårtvätt känns som en nödvändighet just nu.

Min frukost.

Välkommen till min blogg allihopa! Jag heter Louise och är 3 barnsmamma. Så jag undrar verkligen hur jag ska kunna hålla detta bloggande igång. Men jag älskar att skriva, det har jag gjort sedan jag var barn. Så när jag har lite tid över på dagen, kan jag skriva ett litet inlägg här.

Jag vill redan säga nu att jag inte tänker lägga ut bilder på mina barn. Jag är väldigt fördomsfull mot att lägga ut bilder på internet. Men vet aldrig vart de hamnar. Men jag kan inte säga annat än att jag har otroligt vackra barn.

Lite bakgrundshistoria då. Jag växte upp i förorten Sundbyberg. Sedan började jag på ett gymnasium inne i Stockholm och flyttade så småning om dit och fortsatte att plugga juridik. Efter det jobbade jag 2 år som reseledare på VING och jobbade bland annat på hotel i Spanien, kanarieöarna m.m. 

Nu jobbar jag på folksam här i Stockholm och trivs så bra så.

När jag var 21 år gammal träffade jag Hannas pappa. Vi var tillsammans 1 år innan det tog slut (av en anledning som jag inte tänker gå in på nu, eftersom den är lång och komplicerad och alldeles för privat) men sedan försökte vi på nytt efter ett tag, och när jag var nästan 23 år gammal blev jag gravid. Det satte mycket press på vårt förhållande, och det tog slut igen, men han lovade att finnas till för både mig och barnet.

Natten mellan 31:a Maj och 1:a April skedde ett mirakel. Hanna föddes och jag kunde inte ana vilken mäktig känsla det var att hålla sitt nyfödda barn i famnen. Det är obeskrivligt.

Efter några år som ensamstående mamma (kampen var hård även om Hannas pappa alltid fanns där) så hittade jag kärleken i en av mina bästa vänner, Jacob. Då var jag 27 år gammal. 4 år efter det föddes min andra bedårande dotter Tilde. Hon fyllde våran lilla lägenhet i innerstan med liv och skratt. Lycka. Och vår sistfödde, Adam, föddes 2 år senare. En kopia av sin far, kan man se redan nu. Pigg och glad med något busigt i blicken. En gudagåva, så som alla mina barn.

Mer om min bakgrundshistoria får ni läsa senare i bloggen. Det här inlägget är redan för långt.

Nu ska jag natta mina barn, som vägrar att gå och lägga sig eftersom storasyrran fortfarande är uppe. Som vanligt.